torsdag 18 juni 2015

Dont you worry, there's still time.

Hej igen, nu har det gått ett tag igen. Jag är inte så duktig på att komma ihåg att blogga. Men här är jag!


70-års festen var fantastisk! Ja, jag blev jättefull och otroligt bakfull. Men kvällen var så himla rolig. Maten var underbar (fick egen mat eftersom att jag är vegan) och jag fick träffa så många fina människor! Toppenkväll helt enkelt!



Sen var det en lugn vecka då det inte hände så mycket, dagarna mest rullade på. Sen kom helgen, det var festival i stan. En kompis kom från Norge och hängde med oss, vi kollade på min sambos bror som spelade och sen festade vi! Även den kvällen var underbar, så fantastiska människor som jag har träffat! Man lever länge på det kan jag säga :)

 Nu är det lugnt igen.. Nästa vecka har jag ett möte, och veckan efter det också. Annars verkar det bli en lugn "sommar". Jag ska försöka skriva lite mer här.. Det gäller bara att jag kommer ihåg.... Lägger upp en bild på min hund här, han är världens bästa kille ;)

måndag 1 juni 2015

Ingen rubrik

Tröttheten, tankarna som aldrig slutar snurra.

Jag gör ingenting utöver det vanliga, jag gör snarare mindre. Jag går ut med hunden, sen så tar jag det lugnt.. Sover, kollar serier, spelar lite mobilspel.. Ångesten är inte lika svår, den kommer från ingenstans och är väldigt intensiv, men inte alls lika länge. Den är mer uthärdlig. Så jag har kunnat hålla mig ifrån lugnande väldigt bra.

Väldigt skönt att slippa.. Det är starka tabletter, så slipper jag ta dom är jag glad!

På lördag är det dags för fest, min svärfars 70-års fest. Det ska bli väldigt trevligt. Dock måste jag hitta något att ha på mig.. Letar efter någon enkel klänning som helst ska vara röd eller i andra hand grå. Har hittat ett par på nätet men jag tänkte kolla i några butiker imorgon innan jag beställer något. Hoppas verkligen jag hittar något! Men det löser sig hursomhelst.

Nu ska jag chilla lite till :)

lördag 30 maj 2015

Utflyktsdags!

Hejsan!

Hoppas att alla har en trevlig lördag.

Nu ska vi strax iväg för att möta upp en vän. Sarek är självklart med, även en hundkompis (?). Hoppas det iallafall!

Jag är sjukt trött, vilket jag har varit i ca en vecka nu.. Det är riktigt tråkigt att känna den här tröttheten. Jag har inte haft någon sammanhängande sömn under den här tiden, utan jag har sovit 3 gånger per dygn typ. Och då missar jag så ofantligt mycket känns det som. Men jag orkar ingenting. Så ja, håll tummarna för att det blir bättre.

Men anyways, nu ska vi göra oss redo!

Vi testar igen.

Eller.. vi? Jag testar igen.

Det var väldigt längesedan jag skrev nu. Juli 2014, det är ett tag sedan.

Väldigt mycket har hänt. Samtidigt som nästan ingenting har hänt, det låter skumt va?
Aja, jag kommer inte att sammanfatta allt. Det orkar jag inte, så jag kan väl helt enkelt börja med 2015 framåt..

Jag har under våren gjort en omfattande utredning, och slutligen har det kommit fram att jag har ADD (ADHD). Och det är alltså något jag har haft i hela mitt liv och det är antagligen därför jag har plockat upp all den andra skiten jag har. Jag är extra känslig och har varit sedan jag var ett barn. Jag har alltid vetat det. Och jag har misstänkt i några år att orsaken kan vara ADD, så det är rätt skönt att ha fått det bekräftat.

Detta innebär också att jag kommer få bättre förutsättningar i framtiden. Vilket känns som en befrielse. Men det innebär inte att kampen är över, det är den aldrig. Skillnaden är nu att jag får kämpa ännu hårdare, men mer inriktat än tidigare. Nu vet jag mer specifikt vad jag behöver för att kunna få det lite enklare i livet.

    Jag ska också nämna att jag i slutet av januari slutade med den antidepressiva medicin jag åt, då den inte alls fungerade. Och eftersom att jag under åren har testat så många olika så testade jag att vara utan helt. Så den trappades ut. Tyvärr så var det inte rätt. Jag har haft en riktigt kämpig vår, med svår ångest. Även panikångest och hypokondri som tilltog.
Så för ett par veckor sedan så sattes en ny antidepressiv medicin in. Och hittills har jag mest haft biverkningar, men det känns som att det har börjat gå åt rätt håll, även om det inte är några större förändringar. Nu ska jag äta den här medicinen över sommaren, då psykiatrin har semester osv, sen har jag och min läkare pratat om att testa en medicin för min ADD, det verkar som att en medicin som heter Strattera verkar passa mig bäst, då jag har återkommande depressioner och denna medicin innehåller substanser som motverkar dessa. Men nu ska denna medicin få sättas in ordentligt innan vi börjar med något annat.

Jag ska även få träffa en arbetsterapeut för att få testa bolltäcke/kedjetäcke. Och en sjukgymnast för att lära känna min kropp ordentligt, vilket är väldigt behövligt eftersom att min kropp och dess signaler skrämmer mig så otroligt. Min hypokondri är inte lätt att handskas med..

Jag ska inte skriva så mycket mer just nu, detta var väl mer en liten snabbuppdatering om det senaste som har hänt helt enkelt.

Men jag återkommer!

tisdag 8 juli 2014

Det börjar på ett sätt men slutar på ett annat.

Vissa dagar så känner man det så fort man slår upp ögonen. Oron i kroppen, hjärtat slår hårdare och snabbare än vanligt. Man vet då, att dagen inte kommer att bli toppen.

Idag är en sådan dag.

Det hjälper inte heller att vädret är grått, fukten i luften gör huden varm och klibbig. Man svettas av att röra sig minsta millimeter. Tänk att man är så känslig för vädret när man har psykisk ohälsa, jag har hört det av så många likasinnade, det måste nästan finnas ett samband. Eller inte, jag vill faktiskt inte uttala mig om saker jag inte vet. Men jag blir iallafall påverkad.

Sen är jag så otroligt duktig på att sluta mig. Känna efter, hela kroppen. "Men nu känns det lite konstigt, undrar varför.. Jo men det är konstigt, såhär ska det inte kännas!" Och där blir ångesten vidrig. Där skapade jag en oro som inte borde finnas. Jag orsakar otroligt mycket ångest åt mig själv.
Jag måste sluta göra detta, jag måste sluta fokusera så mycket på mig själv. Okej, jag är otroligt mycket bättre idag, jag har stor insikt i hur min hjärna tänker. Hur jag tänker. Hur jag hittar på saker. Det handlar om att jag har inte kommit tillräckligt långt för att kunna hantera det helt, jag blir fortfarande sluten och egocentrisk. Jag blir fortfarande väldigt rädd så fort något känns annorlunda.

Men idag så ser jag faktiskt ljuset i slutet av tunneln, haha, den meningen! Det är dock sant, mina bra dagar blir fler och fler. Det är faktiskt så att dom bra dagarna är fler än dom dåliga, just nu iallafall. Jag vet ju aldrig när nästa depression kommer, hur kan man veta det? Det kanske inte kommer en depression till, eller så kanske det tar månader, år innan jag får det igen. Ingen aning, och jag vill inte veta heller. Jag vill leva i nuet, och nuet är bra.

Jag har ångest idag, men nu när jag sitter här och skriver detta så känner jag mig mycket lugnare. För varje mening så känns det lite bättre. Jag kommer ihåg att jag är bättre, jag kommer ihåg att jag är ganska glad. Att jag mår rätt bra. Det är så skönt, jag hoppar utanför min egen mur och tänker på dom bra sakerna. Och då känns det lättare. Jag sitter faktiskt och ler för mig själv just nu, det gjorde jag inte när jag började skriva.

 Kan ni fatta? Det är så lätt att lura sin hjärna, det är så lätt att skrämma sig själv. Det handlar om att bryta mönster. Vilket bara JAG kan göra. Inga mediciner i världen kan göra det, ingen annan människa kan göra det. Jag kan få verktyg, jag kan få lugnande, jag kan bedöva mig, jag kan skada mig. Men jag kan också få mig friskare. Och när JAG insåg att det var mitt arbete, det var då jag började förändras. Ta till mig den hjälp jag fick.

Jag vill inspirera andra, att det faktiskt går. Hur jobbigt den än är, hur dåligt man än mår, så går det. Men vi måste inse att det är VI SJÄLVA som måste göra jobbet.

Kärlek och styrka till er <3

torsdag 3 juli 2014

Kort beskrivning av inlägget nedan

Jag åker upp och ner, ner och upp.

Efter att ha varit bedövad i ca 2,5 år har känslor, tankar och ångest hoppat på mig. Likt ett byte för ett lejon.

Jag har visserligen haft allt detta hela tiden, men nu sitter det utanpå, inuti och däremellan. Jag kan inte förneka det längre. Inte för någon annan och absolut inte för mig själv.

Det känns som att börja om från början. Men det finns positiva saker som hänt under dessa år som faktiskt har satt sig, även om det är lite svårare att komma åt. Jag ÄR starkare idag. Jag är modigare idag.

Jag har bättre verktyg. När tankarna är onda, när känslorna fräter under huden och impulserna skriker så kan jag hantera det lite bättre. Jag måste inte skada mig själv. Jag måste inte hoppa på ett tåg och fly. Jag måste inte hetsäta. Även om hjärnan vill, så måste jag inte.

För att jag har insett att det finns så mycket annat jag vill göra, lägga min energi på. Jag ska försöka vara bra för mig själv, jag vill ge mig chansen att läka. Även om det är fruktansvärt svårt och energin inte är vad den borde vara.

Jag tänker att, har jag orkat såhär länge, då borde jag orka minst lika länge till. Det finns alldeles för mycket jag inte vill missa. Även om mina förutsättningar inte är lika bra just idag så strävar jag efter att få det.

Jag vet inte om jag någonsin kommer att bli helt frisk. Men jag hoppas och tror att jag kan få ett liv där jag kan njuta av goda stunder, få lite mer harmoni och balans. Bättre rutiner och att någon dag få kunna känna att mitt liv är meningsfullt.

Peace, love and understanding. Det vill jag ha ❤

tisdag 1 juli 2014

Lealös & lugn

Tusen mediciner. En för varje symtom. 

Ändå är helheten trasig. Jag tänker mer nu, mer än vad jag har gjort på flera år. Jag blir sårbar. Tom. Rastlös och impulsiv. Fylls av ångest som får mig att skaka, ångest som får mig att bli livrädd. 

Jag vill stänga av. Ha en knapp i nacken, on/off, på/av.  Jag vill inte att dom negativa känslorna ska få så stor plats, jag vill ha ett lugn. En balans i livet. 

Jag vill finna en styrka i mig själv, harmoni.
Peace, love and understanding. Ska det vara så svårt? 
   Tydligen. Det känns som ett regn i huvudet, en riktig regnskur, varje droppe är en tanke, en känsla. 
   Vissa dagar duggar det bara, andra spöregnar det, men det finns inga uppehåll. Aldrig någonsin skiner solen. 

Kommer jag någonsin få uppleva det? Jag hoppas det, det är det som håller mig kvar här. För jag har sett ljusglimtar, och dom håller jag hårt i minnet. 

💕

söndag 29 juni 2014

Du är inte välkommen, men ändå är du här och flåsar mig i nacken.

Du tar inte bara över mina tankar, mitt sinne eller min själ. Du tar också över min kropp. Insidan och utsidan.

Jag kan inte gömma dig som jag gjorde förr. Jag ljög ofta och sa att du inte var där. Du skrattade elakt i mina öron. Hånade mig. Du hånar mig fortfarande.
Jag har tryckt bort dig, bedövat dig. Supit bort dig, knarkat bort dig - för stunden. Jag har till och med försökt skära ut dig ur min kropp, låtit blodet rinna i hopp om att du följer med. Men dina taggar stannar i mig.

Du är elak. Riktigt ond. Du skadar mig psykiskt och fysiskt, du skadar min familj och mina vänner. Min största fråga är; Varför?
Jag kommer nog aldrig att få ett ordentlig svar. Det spelar nog ingen roll hur mycket terapi jag går i, hur mycket mediciner jag tar, hur mycket jag super.


Du älskar mig och jag hatar dig.

torsdag 26 juni 2014

En klarare värld.

Jag känner mig klarare nu. Jag tror att det blir lite bättre för varje dag. Jag sover inte lika länge, fast det beror också på när jag går och lägger mig.

Ångesten kommer och går. Men jag har fått öka dosen av behovsmedicinen per dag, iallafall just nu. Det hjälper. Hittills har jag fått ta stesolid nästan varje dag. Men det känns lättare och lättare.

Jag inbillar mig att jag kan andas bättre också. Så håll tummarna för mig. Jag gör det.
- det är väldigt viktigt. Att man hejar på sig själv, att man tror på sig själv. Att man fortsätter att kämpa.

Jag hejar på alla er som har det svårt. Glöm inte att mediciner, droger, självskadebeteenden aldrig är lösningen - även om det känns så. Det är bara en själv som kan göra skillnad. Jag är den enda som kan rädda mig, från mig!

onsdag 18 juni 2014

Tomhet.

Det var ett tag sedan jag skrev här. Jag har väl inte direkt haft något att skriva om.

Ikväll är tomheten enorm. Jag vet inte var jag ska ta vägen. Det kryper i kroppen. Jag svettas.

Allt känns fruktansvärt tråkigt. Egentligen vill jag bara få sova. Men det går inte. Fml.

lördag 19 oktober 2013

Lördag

Jo, B12-medicinen fungerar bra. Jag är mycket piggare och sover bättre! Det känns härligt, främmande.. läskigt men underbart!

Har lite planer med försäkringskassan. Jag ska börja träna!

Skriver mer en annan dag, jag är alldeles för trött just nu.

måndag 7 oktober 2013

Nya möjligheter varje dag!

Inställningen till livet och allt runtomkring är så otroligt viktigt och avgörande.

Har man en negativ inställning till allt, ja då kommer allt att bli negativt! Jag tror att man måste hålla fast vid saker/personer som får en att må bra. Man måste hitta det lilla ljuset som håller en kvar i den här världen.

Vi måste bli mer positiva! Det ger så otroligt mycket. Grejen är att man måste tillåta sig själv att göra det. Det kan vara svårt, men ge inte upp!

söndag 6 oktober 2013

Brister

Jag har väldigt många brister.

Men nu ska jag inte ta upp allt som min hjärna berättar, utan riktig fakta!
Jag har b12-brist. Så nu äter jag någon slags hästkur - 4 tabletter om dagen som jag ska äta i en månad. Sen ska jag tillbaka och ta ett nytt blodprov.. suck. Har ätit dom sen i tisdags, jag inbillar mig att jag känner mig piggare men jag inser att så är inte fallet.

Dags att prata med min läkare, igen.

torsdag 19 september 2013

Att upprätthålla rutiner


..är nog det svåraste för mig.

Sömn, mat.. allt egentligen, drabbas av min oförmåga att hålla rutiner. Det är som att börja om på noll - varenda dag. Det är en evig kamp, jag fortsätter att slåss. Hoppet om att det en dag ska börja fungera, den lilla lågan brinner djupt i mig.


Att ta hand om sig själv, hur gör man det? 

Well, jag har planer. Det om något säger väl att jag vill?


lördag 3 augusti 2013

Sömnen som gör som den vill

Jag har väldiga problem med min sömn. Är trött mest hela tiden, men får aldrig sova ordentligt.

Sover flera gånger på dygnet. Några timmar här och där. Jobbigt är bara förnamnet.

I förrgår kväll tog jag två imovane och en propavan. Blev helt knäpp och har stora minnesluckor. Hela dagen igår var som en dimma. Kunde inte prata normalt, kastade om bokstäver osv. Men jag sov länge,  en sammanhängande sömn.

Och nu ligger jag här. Efter ett par timmars sömn och jag kan inte somna om. Suck. Kan det inte bara få vara bra någon gång?

torsdag 1 augusti 2013

Att planera sin egen död


Jag funderar på hur man gör när man planerar sin egen död. 

Funderar man på vänner och familj? Funderar man på sin begravning? Funderar man på vad människor kommer att tänka och känna?
Tänker man på sina djur om man har några?


Undrar vad man tänker att man ska göra sin sista dag i livet.. Kanske äta sin favoriträtt, dricka sin favoritdryck. Göra något man tycker om, lyssna på musik man alltid älskat?

Gör man det till en ritual? 


Det här inlägget kanske inte är så roligt, men jag har funderat kring det.. Jag kan inte låta bli att bli nyfiken.

Benzo

SKRIVET DEN 31 JULI


Skyhög ångest + en vilja att inte känna ett skit. Lyssnar på musik och sväljer 4 tabletter. Orkar inte känna. Orkar inte idag.

Dom ringde från psyk. Jag ljuger, säger att det är okej. Rösten avslöjar mig. Man hör oron från andra sidan luren. Får fler frågor, fortsätter ljuga.

lördag 4 maj 2013

Long time no see

Jag har inte skrivit på hur länge som helst!

Jag ska försöka skriva lite mer tänkte jag.. Jag vågar inte lova att det blir inlägg varje dag. Men jag ska försöka som sagt!

Jag kommer göra om designen också känner jag, den är så mörk! Och ärligt talat så vill jag inte ha mer mörker i mitt liv. Jag försöker ju att bli frisk! Så nu börjar jag pyssla med designen så återkommer jag så snart jag kan/orkar/vill.

onsdag 5 december 2012

Mbt och ny medicin

Igår var det näst sista gången med Mbt-inskolning. Vi gjorde två väldigt svåra uppgifter; först skulle vi beskriva oss själva utifrån, vi skulle beskriva oss själva så att andra kunde känna igen oss. Dom negativa tankarna gentemot mig själv var inte snälla. Men på något vis lyckades jag vara relativt saklig och objektiv.
Andra uppgiften var att beskriva sig själv inifrån; alltså egenskaper. Också svårt. Jag är fruktansvärd mot mig själv. Jag har noll självförtroende och självkänsla.
Men det var nyttigt och lärorikt att höra dom andras svar.

Och ny medicin då. Jag ska fortsätta med högsta dosen av Cymbalta. Och ska nu börja med Cipralex. Jag hoppas så innerligt att det hjälper! Jag vill inte vara ständigt deprimerad..
Så håll tummarna för mig ♥

tisdag 4 december 2012

Kreativitet

Att rita och måla är minsann egenterapi!

När nätter blir till nätter

Jag försöker vända mitt dygn. Jag har dom senaste månaderna sovit från tidig morgon fram till klockan 13-15.
Jag har verkligen inte kunnat sova på nätterna. Men nu ska jag lyckas.
Jag somnade tidigt igår, runt 15 och vaknade strax efter 19. Kunde inte somna om då, men har lyckats sova tre timmar till inatt. Så nu håller jag mig vaken.

Jag har MBT-inskolning idag klockan 14 och efter det ska jag förhoppningsvis träffa Eva och få se hennes nya hem - mysigt! Det är mina planer för dagen. Jag tycker det räcker så.

Mitt mående just nu är BRA! Hoppas det håller i sig. Puss

måndag 3 december 2012

Ett litet test.

Nu testar jag att blogga via bloggers egna app! Har ingen aning om hur det kommer att se ut, men skitsamma! Förhoppningsvis syns det och det är faktiskt huvudsaken.

lördag 24 november 2012

Orkar inte med det här..

Djupare och djupare faller jag. Du låter mig inte leva. Jag misstänker att du försöker ta mitt liv.




onsdag 21 november 2012

Suck...


Alltså psykiatrin... heja er! *ironi*
Nu har dom sagt till mig att höja dosen av mina antidepressiva två gånger. Varpå jag har hela tiden sagt att jag redan har högsta dosen !!!



Vilket gör att tiden går eftersom att dom tydligen bara kan prata med varandra en gång i veckan. Alltså det borde stå i min journal att jag har högsta dosen????



UH jag är djupt deprimerad och dom låter tiden bara rinna iväg.. 
Vad gör man?????????


lördag 17 november 2012

Sad beautiful tragic


Noll uppdateringar

Ja, jag vet liksom inte vad jag ska skriva. Hade jag skrivit varenda dag hade allt blivit så himla tjatigt.

Jag befinner mig fortfarande i min depression, mina dagar består inte av så mycket.. Ligger i sängen, kämpar med att försöka ta hand om hemmet osv. Inget roligt alls.

Men jag har påbörjat min MBT-"inskolning". Det kan ju vara värt att skriva om.. Jag får återkomma :)

måndag 6 augusti 2012

onsdag 4 juli 2012

Lyft mig, snälla

Depression.

Ordet som beskriver mitt tillstånd just nu. Jag sover hela nätterna, är trött hela dagarna. Jag somnar även ett par timmar på dagen - men blir inte pigg. Orkeslös, nedstämd, förtvivlad.

Ingenting känns roligt eller lockande.. Eller, det finns ett par saker som fortfarande får mig att le. Det är när mina pälsklingar leker och busar. Och när Seven (min kattunge) kommer och ska mysa, när hon kurrar som en helikopter, stryker hela sig mot min kind och sedan somnar under min haka. Kärlek <3

Jag ska till Psyk om en stund, hoppas det kan lyfta upp mig lite. För jag orkar inte må så här längre.

(Och TUSEN tack för era kommentarer, det värmer ska ni veta! Förlåt för att jag inte har svarat, men orken har inte funnits. Jag ska försöka svara er lite senare! Kärlek till er <3)



lördag 30 juni 2012

Det är så himla tungt när allt staplas ovanpå

Jag har nu dom senaste dagarna haft en ENORM ångest.

Hela kroppen har skakat, jag har känt mig konstant livrädd. Självskadetankarna låg på en 5:a. Jag har lyckats att INTE skada mig. Tack vare att jag fick Stesolid utskrivet.. Mår lite bättre nu.

Kommer ur sängen. Har kunnat städa lite.

Depressionen ligger som ett tak över mitt huvud, sjukt jävla jobbigt med ångest ovanpå det också. Jag är inte helt återställd, jag känner hur ångesten smyger i min kropp.. Jag vågar inte göra allt jag vill göra. Men det går lite framåt..

Tankarna skriker: Är det så här det ska vara?

Ligger för det mesta i sängen, försöker hitta någon slags mening med allt. Försöker distrahera mig från det som gör ont.. Otroligt svårt.


tisdag 12 juni 2012

Psykiskt sjuk

Jag är sjuk, psykiskt sjuk. Och jag HATAR det! Jag vill fan bara vara "normal"... Är det så jävla mycket begärt??????????

tisdag 5 juni 2012

Så jävla typiskt mig!

Suck, jag blir så trött på mig själv..

Jag tror att jag ska kunna hålla igång en blogg? Haha, mycket roooooligt tänkt! Jag är fan kass på det här med att blogga.. Jag läser dom hellre!

Eller.. jag vill så gärna göra som alla andra! Jag vill blogga, pyssla och massa annat! Jag dagdrömmer om allt jag vill göra. MEN! Sen när jag väl kan så gör jag det inte? Då har jag tydligen ingen lust med det längre? Jag förstår mig inte på mig själv. Jag kan alltså snöa in på något TOTALT i flera veckor, skaffa idéer, planer, tankar osv. Läser på som ett as om allt. Sen så bara.. Näää... nu räcker det.
Och då hittar jag något nytt att bli helt besatt av i en ny period? Det är något skumt med det alltså..

onsdag 16 maj 2012

Onsdag 11.50

Hejsan hoppsan!

Igår åkte jag till öppenvården i Lerum, gjorde upp med terapeften att jag ska göra ett dagsschema. Som jag ska försöka hålla fram tills i mitten av juli då jag ska träffa henne nästa gång. Så jag ska försöka börja med det nu någon dag. Jag ska först och främst ta tag i sårbarhetsfaktorerna.. Mat, sömn och motion! Det blir säkert bra. 

Annars är det väldigt lugnt.. Pengar på fredag, så nu står allt mest stilla. 
Men nu ska jag iväg och fixa kaffe till älsk!

söndag 13 maj 2012

14.14


Söndag klockan 07.50


Det är otroligt!

Jag har fått sova i princip hela natten. Även en sväng igårkväll.. Just nu känner jag mig utvilad och jag hoppas känslan håller i sig och att jag får sova nu natten som kommer. Det vore helt fantastiskt att få börja sova normalt! Men jag ska inte hoppas på för mycket, vill inte bli besviken om det inte blir så. 

Jaja, nu ska jag och mitt hjärta snart iväg och handla så här på morgonen! Vi passar på nu eftersom det antagligen inte kommer vara så mycket folk ute nu.. 

Ha en bra Söndag!

fredag 11 maj 2012

Mina pälsklingar!

Nu har Zelda bekräftat att hon gillar Seven ;) <3

Instagram

Zelda sitter i skrivbordet och spanar ;)

emelietown@instagram

Det stavas R, ä, d, s, l, a.


"..Jag är rädd för allt, beredd på allt"

Och ja, det känns verkligen så! Men jag får skylla mig själv lite.. Jag hämtade inte ut mina antidepp när dom tog slut för över en vecka sedan. Så jag har hunnit bli paranoid och få en del hypokondriska tankar.. Även panikångest. Hade jag skött medicinen hade det nog inte alls varit så här. 

Jag är livrädd. Känner efter hur kroppen känns hela tiden. Inbillar mig att jag ska få en allergisk chock av antibiotikan så jag vågar inte ta den.. Men jag tvingar mig. Även om paniken kommer så tvingar jag mig. Och det har ju faktiskt gått bra varenda gång, egentligen. Suck, jag orkar inte med mig själv.

Men jag har hämtat ut mina antidepp, och är inne på tredje dagen sedan uppehållet. Hoppas verkligen jag blir mer stabil snart.. 

Nu ska jag glädjas åt att det är Fredag och helg!

torsdag 10 maj 2012

Panikångest, överdriven rädsla


Igår fick jag antibiotika som jag skrev i förra inlägget.. 

Jag har varit sjukt paranoid! Jag har lite svårt att andas.. Vilket med största sannolikhet är pollen! Men det hejdar inte min Hypokondri från att gå bananas. Jag försöker att ha en dialog med mig själv..

- Du var lite tungandad innan du tog tabletten Emelie. 


Det var jag faktiskt, sååååå.. min lilla hjärna, lissna liksom!

Tog en Lergigan också, inte för att den hjälper som jag vill att den ska hjälpa.. Men jag blir ju lite tröttare på den åtminstone, och är jag tröttare orkar jag inte lika mycket. Och då borde paniken lugna sig? Fan.. Jag vill ha ordentliga "vidbehovs-meds". 





Om gårdagen


Igår (idag eller hur man nu vill läsa det, onsdag i alla fall) så gick jag iväg till vårdcentralen. 

Där fick jag ut salvor och antibiotika. Har en infektion.. Och detta har förmodligen påverkat mig mer än jag anat. Jag har tagit EN tablett än så länge (ska ta 3 st om dagen i 10 dagar). Och jag märker redan skillnad.. Vilket säger en hel del om hur mycket min kropp har arbetat med infektionen.. 

Så nu hoppas jag på bättring när det gäller måendet! :)


Skriver mer en annan dag kram!

tisdag 8 maj 2012

Klockan 13.03

Nu var det ett par dagar sedan jag skrev!

Jag har haft det så jobbigt med sömnen, sov knappt något alls i helgen.. Men igår sov jag massor! Så ja, jag vet inte.. Hatar att jag aldrig får sova normalt. 

I söndags begav vi oss till Göteborg, spelning på Nefertiti. Fink hette bandet och var helt awsum! Att se på band live är verkligen något av det bästa som finns! Speciellt när den man älskar håller om en samtidigt.. <3 

Just nu sitter jag och tittar på mina fina missar när dom busar, kärleken sover och är så otroligt vacker! Life is good! Allt är perfekt, förutom mitt mående. Skit. Men jag ska försöka att tänka på dom bra sakerna, det värmer :)



Jag & Seven <3


fredag 4 maj 2012

Mina små hjärtan!

Zelda myser i sitt träd <3

Seven gillar inte att Zelda använder hennes låda.. ;P

Klockan 22:34

Jag avlider, jag har sån sjuuuuuuuuuuk tandvärk :(

Klockan 21:27

Ärligt och naket.

Jag kommer att skriva det som faller mig in. Jag tänker inte censurera mig själv, jag är jag och det är min blogg. Om någon inte gillar det jag skriver så behöver ni inte läsa. Jag skriver för mig själv, inte för någon annan. 

Men jag vet att det finns personer jag tycker om som läser, STORT HJÄRTA till er! 

_______________________________________________________________________

Jag tänkte nu skriva om min dag.. 

Den har varit katastrofal! Jag har varit så deppig.. Haft ångest. Bara känt hur maktlösheten och hopplösheten invaderat mig. Ingen energi, inget som lockar eller känns roligt. Likgiltighet. Allt detta skrämmer mig. 

Jag vet att jag är deprimerad.. Jag gjorde en skattning för ett par veckor sedan som var väldigt hög. Men jag orkar liksom inte ens ta tag i det! Jag måste, jag vill ju leva. Jag vill må bra.. Men idag har jag bara försökt hålla mig flytande, och nu på kvällen känns det lite lättare att andas. 

Åååå, vilket oerhört tråkigt inlägg! Men det är väl det en blogg är till för, att skriva om min tråkiga vardag ;)

Återuppståndelse!

Ja, hej igen emelietown.blogspot.com!

Det var ett bra tag sedan jag skrev här. Alla gamla inlägg är borta, flyttade. Jag har bloggat via en egen domän ett tag. Men jag tappade det, det blev liksom.. Alldeles för publikt tillslut. Jag har inte en aning om vilka som läser där. Därför hoppar jag hit igen, lite otippat - precis som jag vill ha det! 

Har fixat lite med designen, den duger för tillfället. Jag orkar inte lägga ner en massa tid på det nu, så jag är nöjd!